tisdag 11 november 2014

Hästarnas Dal

Det har gått ett bra tag sedan jag läste denna bok, så kände att jag skulle göra en recension medan jag ändå kom ihåg den! Vi får se hur mycket jag kommer ihåg från den, det har trots allt gått fyra månader....

----------------------------------------------------------------------------
Titel: Hästarnas Dal (org. The Valley of Horses)
Serie: Jordens Barn #2
Författare: Jean M. Auel
Sidantal: 622
Format: Kartonnage
Publikationsår: 2011 (org. 1982)
Språk: Svenska (org. Engelska)
----------
Handling: Ayla drevs bort från Klanfolket, neandertalarna som tog in henne när hon endast var fem år gammal. Nu fortsätter hennes resa.

Hennes mål är att hitta De Andra, det folk hon egentligen tillhörde. Men vägen dit är inte lätt, det finns faror som hotar överallt och ensamheten och saknaden efter de hon älskade höll på att sluka upp Ayla. 

Till slut finner hon en dal där det finns betande hästar. Där finner hon en grotta som hon flyttade temporärt in. För att överleva jagade hon hästarna, och via ödets nyck började hon ta hand om ett föl. Ensamheten blev lättare. Men hon hade fortfarande inte det hon behövde i livet.

På ett annat håll möter man Jondalar, en enligt väldigt många attraktiv man. Han kanske är botemedlet för Aylas isolering och ensamhet?

Åsikter: Jag älskade Grottbjörnens Folk. Denna bok levde inte riktigt upp till dess standard. Men den var fortfarande riktigt riktigt bra!

Ayla är en väldigt komplex person. Men denna bok visade inte det lika mycket som den första. Jag upplevde ändå att hennes känslor och sättet hon var på var väldigt äkta. Men hon kändes en aningen för perfekt, inte innan hon träffade Jondalar. Men efter, för det kändes som det enda som hände var att båda karaktärerna blev för perfekta. Även om de uppförde sig bristfälligt vid vissa stunder. 

Jag tyckte om Winnie och Lillens roller i boken. De drog fram den medicinkvinnan som Ayla egentligen är, och visade hur omtänksam och kärleksfull hon är. 

Språket var lika bra som första bokens. Väldigt beskrivande och givande. Ibland lite väl uppmålande, hahaha. Men ingenting jag tänker klaga på då jag tyckte det bara gav boken fler element!

Allt som allo så fick jag ett positivt intryck av boken. Den var som sagt inte lika bra som första boken , men jag njöt av den ändå.

Plus: De nya elementen i boken. Nya människor, nya platser och nya seder. Jag gillar verkligen världen böckerna utspelar sig i.

Minus: Att Jondalar och Ayla beskrevs som perfekta gång på gång. Det kändes som man fick höra det ett onödigt antal gånger, man förstår att de ses som perfekta och attraktiva osv av alla andra varelser efter att ha läst det fem gånger. Men hela boken genomsyrades av allas längtan efter Jondalar och hur han var den perfekta mannen. Det blev helt enkelt lite för mycket för mig.

Mest intressanta karaktär: Ska nog säga Ayla trots allt. Hon utvecklades enormt tyckte jag, även om det drogs tillbaka litet litet när hon träffade Jondalar. Men det utforskade bara en helt annan sida av henne som man inte sett innan.


Första meningen: Hon var död.


Betyg: 





// L

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar