I alla fall, då detta är de sista böckerna i House of Night-serien och dess noveller så innehåller dessa recensionen väldigt mycket spoilers! Så om du inte vill veta vad som händer, läs ej vidare!
------------------------------------------------------------------------------------------
Författare: PC & Kristin Cast
Sidantal: 160
Språk: Engelska
Detta är den fjärde och avlutande novellen tillhörande House of Night, där man får följa Kalonas och Erebus skapelse och vad som ledde till Kalonas fall.
----------
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Har ändå tyckt att novellerna har varit rätt bra, min favorit var Lenobias. Poängen med denna novell var att man skulle känna sympati för Kalona, och se varför han var som han var. Meningen var att man skulle börja tycka om honom i huvudverken. Denna novell gjorde det motsatta.
Faktum är att Kalona hade väckt många sympatier i huvudserien, men denna novell framställde honom som en arrogant idiot. Vilket han är i vanliga fall, men då hade det ursäktats med att han hade blivit så, sedan han föll. Men novellen visade bara att han alltid varit så. Hur ska man önska någon lycka när den alltid varit en
trångsynt douchebag? Nej, tyckte mycket bättre om honom i HoN. Denna novell gjorde inte honom eller Nyx för den delen rättvisa.
Faktum är att Kalona hade väckt många sympatier i huvudserien, men denna novell framställde honom som en arrogant idiot. Vilket han är i vanliga fall, men då hade det ursäktats med att han hade blivit så, sedan han föll. Men novellen visade bara att han alltid varit så. Hur ska man önska någon lycka när den alltid varit en
trångsynt douchebag? Nej, tyckte mycket bättre om honom i HoN. Denna novell gjorde inte honom eller Nyx för den delen rättvisa.
Men när allt kommer omkring antar jag att storyn ändå fungerade. Det var hållbart, men var givetvist bristfälligt. Men ursäktar det och ger den 2.5 stjärnor!
------------------------------------------------------------------------------------------
Författare: PC & Kristin Cast
Sidantal: 310
Språk: Engelska
Den allra sista delen i serien om House of Night, bok nummer 12! Negerat har avslöjat sog själv, och skryter om all död som följer hennes fotspår. Zoey är den enda som kan stoppa henne. För att Neferet, den galna "gudinnan" ska sluta sitt herravälde så måste någon med alla elementens kraft och en som kan använda sig av Old Magick besegra henne, och denna roll har Zoey Redbird. Denna avslutande bok berättar om det sista slaget mellan mörkret och ljuset.
----------
Okej, nu kommer detta bli ett lååångt inlägg. Men måste skriva av mig.
I början av boken har Zoey bestämt sig för att dö, för hon tror sig ha mördat två män. Hon är i en fängelsecell och är allmänt deprimerad, en rätt naturlig reaktion tänker man. Men när detta håller på i över 70 sidor och sen får man reda på att det inte alls det var Zoey som mördade männen kändes det så extremt onödigt. Det var som att författarna försökte fylla ut med Zoeys självömkan. Riktigt onödigt och det förde inte fram storyn.
Sen om vi ska prata om Neferet.... Suck. Jag vet inte vart jag ska börja. En gång i tiden var hon ändå en bra antagonist. Hon var en villain och hon var ond osv osv. Det fungerade då, men det var för åtta böcker sedan. När man möter henne i Redeemed är det rent utav sagt kaos, och inte på det bra sättet. Nej, hon är fullkomligt galen och är skriven på ett fruktansvärt ytligt och fånigt sätt. Hon var en galen kvinna som drack vin precis hela tiden. Hej alkoholism.
Hittade en beskrivning av Neferets roll på Goodreads:
" I am Neferet. I am an evil goddess. I shall take control of this hotel, and call it my Temple. Look at those men. They look at me as if they want me. Yes, they want to have sex with me! Because I am everyone’s type. I even have sex with bulls.
I shall take control of everyone’s mind, and then others may die. Mwa ha ha.
I am so evil, even my minions are black.
I am awesome, and all shall worship me. Really, I am doing them a favour. Because I am so awesome.
Mwa ha ha.
You are all blessed to be in my presence.
I have killed a pesky immortal. Now I shall have chocolate cake.
Mwa ha ha.
That’s nutty Neferet in a nutshell, basically."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det var verkligen Neferet under boken. Hur kan det vara vår supervillain?
Sen kan vi börja prata om alla kring Zoey, innan vi kommer till henne.
Shaunee, denna tjej är helt otrolig. En av de bästa karaktärerna som fanns i serien, om inte den bästa. Hon förtjänar så mycket, men hon fick ingenting? Hon slutade upp med Erik, gnälliga Erik. Nej usch vad jag ogillade det. Hon förtjänade jacket mer. Shaunee var en av de få karaktärer med mer djup, och intelligens.
Aphodite, Gud vad jag diggar henne. Har inte mycket att klaga där. Förutom att författarna kunde ha gjort det bättre genom att visa hur hon läkte, hur hon blev bättre. Och att hon gjorde det själv. Nu var det som att Darius "läkte" henne, men så var inte fallet!
Damien, stackars stackars Damien. Han blev misshandlad av storyn, på riktigt. Meningen med honom var att välkomna HBTQ in i HoN-världen. Ett jättebra initiativ, OM MAN HADE EN ORDENTLIG REPRESENATION. Trevligt att de hade ett par homosexuella/bisexuella i serien. Men alla, bokstavligt talat alla (särskilt männen)m hade precis samma personlighet. De hade denna rollen. Och jag blir frusterad på det, för så är det inte i verkligheten. Alla människor har sina egenskaper och drag. Damien (och Jack och Adam osv) hade ett enda, de var homosexuella. Och jag vet inte hur många gånger de påpekade det bara i denna bok. Såg "gay" minst 20 gånger genom hela boken i förklaring av Damien. Ursäkta, men han har fler egenskaper än så. Varför skapar man homosexuella karaktärer för att få mer mångfald, om man ändå ska följa stereotypen och definera dem utefter deras sexuella läggning? Nej usch och fy vad ledsen jag blir. Han och alla andra kunde ha fått mycket bättre storyn och karaktärer, men nej. Alla ska vara den där "feminina" stereotypiska karaktären som folk i allmänhet tror att honomsexuella är.
Det fanns till och med ett homosexuellt par, där båda var av kvinnligt kön. (Shailyn och Nicole) Såklart så fanns det en "man" i relationen och såklart så var de tomboys. Nej. Usch. Allt för stereotypiska för att det ska vara bra.
Stevie Rae blev bara plattare och plattare. Mina favoritböcker involverade mycket av henne och Stephanie. I denna bok var de endimensionella karaktärer, särskilt Stevie Rae. Hon var precis likadan genom hela boken.
Nu kommer vi till Zoey. Zoey Zoey Zoey Redbird. Tyckte om henne, gör det nu ändå. Men usch vad allting konstant ska vara om henne? Man förstår att hon kommer rädda världen, men kan inte de andra också få ta lite plats? På något underligt vis handlade minsta lilla grej om henne. Och det blir frustrerande efter ett tag. Denna serie hade ändå många bra karaktärer, man kan lyfta fram de också.
Sen så blev jag så trött på hur Zoey skulle dö martyrdöden genom hela serien. Det är en för stor punkt för att diskutera nu, men det var ingenting jag tyckte synd om henne för. I början, ja. Men efter 9 böcker med samma grej, så blev det bara uttjatat och tråkigt.
Denna serie kunde gott och väl kunnat vara på 5-6 böcker, utan att ha förlorat något. Snarare vunnit.
Det var en sådan lång väg, och det trappades upp i ungefär 97% av boken. Den sista striden gick på ungefär 7 sidor. Zoey listade ut på två miliserkunder hur hon skulle göra för att besegra Neferet, helt plötsligt. Trots att genom hela boken så hade hon ingen aning över huvud taget, men en halv sida senare står hon där och besegrar Neferet. Så himla orimligt.
Några allmänna frågor/kommentarer kring serien:
Kalona och Shaunees relation? Vad hände? Va? När utvecklades den så pass mycket att han kände sig stolt över henne?
Vad hände med Zoeys syskon?
Så Heath var Zoeys true love. VARFÖR INTE BARA ERSÄTTA HONOM MED STARK FRÅN BÖRJAN? Jätteonödig love-triangle.
Thanatos död. Den var så undermålig och det gjorde inte henne rättvisa. Hon fick en halv sida, inget mer.
Folk dig hit och dit, och det var meningen att man skulle känna sig ledsen. Men hur ska man göra det om varje person får två meningar var och sen händer någonting med Zoey så lyfts fokuset bort?
Diggar Kalonas sonande. Hans story var ändå bra. Älskade hans sista scener.
Har väldigt mycket mer att säga, men känner att detta är inte rätt tillfälle att ta ut min ilska. Tack och hej!
Ger Redeemed 1.5 stjärnor. Då är en halv stjärna för Kalona, en annan halva för att HoN äntligen är slut och den sista halvan finns där för så mycket förtjänar denna serie.
// L
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar